• Det är ett nöje att flanera och shoppa i hansestaden Wismar, © TZ Hansestadt Wismar A. Rudolph
    Det är ett nöje att flanera och shoppa i hansestaden Wismar

När Wismar var svenskt

På jakt efter spår

Tillsammans med den ärorika Hansatiden hör den svenska perioden till de viktigaste tidsperioderna i Wismars historia.

Under det trettioåriga kriget intogs den 7 januari 1632 staden av svenskarna. I fredsavtalet i Osnabrück kom staden Wismar och kringliggande områden att underställas den svenska kronan och införlivas i det svenska riket. I furstehovet inrättades i maj 1653 den kungliga svenska tribunalen, såsom den högsta dömmande instansen för samtliga svenska provinser i Tyskland. De svenska kungarna bekräftade alla de privilegier staden haft fram tills dess. Därmed behöll Wismar den oinskränkta friheten att själv besluta i alla lokala frågor.

Inte bara svenska soldater kom till staden, utan även skeppsbyggare, hantverkare och köpmän etablerade sig där. Men även en hel del borgare från Wismar prövade sin lycka i Sverige. Under de nordiska krigen drogs Wismar, i sin egenskap som svensk besittning, hela tiden in i de militära konflikterna. Efter det svenska nederlaget 1717 började man förstöra befästningsanläggningarna, den s.k. slipningen. Vallgravarna fylldes igen, citadellen, bastionen och befästningen på ön Walfisch sprängdes. Sverige fick behålla Wismar under förutsättningen att staden aldrig er befästes. I slutet av sjuttonhundratalet hade styrkeförhållandena i Europa förändrat sig på ett sådant sätt, att förhandlingar inleddes om att återföra Wismar till hertigdömet Mecklenburg.

Den 26 juni 1803 undertecknade den svenske och den mecklenburgske representanten pantbrevet i Malmö. I enlighet med detta avtal frånträddes staden Wismar med kringliggande områden och kommunerna Poel och Neukloster till Mecklenburg, med en möjlighet för Sverige att återinlösa dessa områden efter 100 resp. 200 år. Efter de första 100 årens “pant” beseglades Wismars återgång till Mecklenburg i Stockholm i avtalet från den 20 juni 1903. Det finns fortfarande mycket som påminner om denna historiska epok.

Framför bomhuset i den gamla hamnen vilar „svenskhuvudena” (Schwedenköpfe). Tidigare var de uppställda vid hamninloppet, men är i dag en symbol för staden. Ett bevarat original hör till stadsmuseets „Schabbellhaus" mest värdefulla föremål.

„Alter Schwede” (den gamle svensken), som är ett av stadens äldsta borgarhus (circa år 1380) är också värt ett besök. En krog, som etablerades 1878, påminner om den tidigare tillhörigheten till Sverige. Om man väl funnit det „svenska spåret” kan man upptäcka en hel del: det svenska kommendanthuset, tyghuset, provianthuset i barock stil, sverigestenen från 1903, som är ett 40 ton tungt klippblock med Wismars, Mecklenburgs och Sveriges vapen.

främjas av: close
främjas av: close